Kommunhistoria

När den svenska förordningen om kommunalstyrelse trädde i kraft 1863 delades Sverige in i närmare 2 500 kommuner. Av dessa var ca 100 städer eller  köpingar. Resterande var landskommuner.

Det kom att finnas tre typer av kommuner nämligen städer, köpingar och landskommuner. Den uppdelningen behölls ända fram till 1971 då det infördes ett enhetligt kommunbegrepp. Idag benämns alla kommuner formellt kommun även om vissa valt att kalla sig stad.

Kyrkliga ärenden skulle handläggas inom den kyrkliga kommunen och övriga ärenden inom den borgerliga kommunen. Varje församling utgjorde en kyrklig kommun. Varje stad och varje församling på landsbygden utgjorde en borgerlig kommun. Städer och köpingar var  också kommuner. Det har även funnits olika typer av specialkommuner, till exempel köpingar som inte var egna kommuner, municipalsamhällen och kommunalförbund.

Antalet kommuner förändrades inte nämnvärt under de följande nittio åren. Några kommuner blev köpingar, som sedan i vissa fall blev städer. Några delades och ett mindre antal inkorporerades med grannkommuner. Före år 1971 förekom även municipalsamhällen. De var en typ av kommun som begränsades till ett tätbebyggt område inom en landskommun och som skötte vissa kommunala angelägenheter.

Fullmäktigeförsamlingarna och kommunens styrelse hade olika namn i städerna jämfört med köpingar och landskommuner. Kraven var också större på verksamheterna i städer, köpingar och municipalsamhällen. Landskommunerna hade den enklast förvaltningen och de lägsta kraven. Olikheterna motiverades av skillnader i näringsstruktur, befolkningstäthet, bebyggelse och liknande.

Vid kommunreformen 1952 minskade antalet landskommuner till 816. När begreppet avskaffades 1970 och en enhetlig kommuntyp infördes var antalet 624. Nu är antalet primärkommuner 290.

  • Publicerat: 2012-05-20 av jorgen.sagmo@karlshamn.se
Webbredaktörsinloggning

| Glömt lösenord?